Per Bengtsson, Barnens BokklubbDet här är den starkaste, känslosammaste och samtidigt mest spännande och intressanta svenska ungdomsbok jag läst hittills i år. Hela naturen anfaller Idas tillvaro och det är omöjligt att inte dras in i boken och påverkas själv.
Anne-Marie Karlsson, DNTräffsäker skildring om tonårskris
Magnus Utvik, Gomorron Sverige, SVTJag tycker verkligen att Anderberg Strollo har hoppat upp sig ett snäpp från den tidigare boken.
Aktivistiskt lyckopiller för unga
Alice Eggers, Aftonbladet
Författaren tecknar ett helgjutet porträtt av en tonåring som mitt bland goda vänner, skolarbete och relativt kloka föräldrar tampas ensam med sina frågor om vad som är viktigt i livet. Till slut hittar hon på egen hand fram till de svar som gäller för henne och kan fortsätta leva, lite klokare och starkare.
Anne-Marie Karlsson, DN
Blod är en träffsäker ungdomsroman som handlar om hur det känns när ens identitet plötsligt ifrågasätts. Ida är fjorton år och befinner sig i gränslandet mellan att vara barn och vuxen. Hon lever ett tryggt liv tillsammans med sin pappa, som hon avgudar, sin mamma och sin lillebror. En dag råkar hon få syn på ett brev adresserat till mamman. En gammal pojkvän undrar om han inte egentligen är Idas far. Idas liv rämnar och hon kan inte koncentrera sig på något annat. Hon bryter ihop och tvingas sakta men säkert inse att det är mer än blod och gener som betyder något. Författaren Åsa Anderberg Strollo lyckas skickligt skapa ett trovärdigt porträtt av en ung människa i kris, samtidigt som hon skildrar ung spirande kärlek och ett ungdomligt glödande miljöengagemang. Språket är njutbart, ungdomligt och direkt med en hel del dialog. En bok för ungdomar främst på högstadiet, men även gymnasiet.
Susanne Eek, BTJ
Också slutet känns fräscht: många författare skulle nog låtit Ida storma fram sanningen på ett vitt papper med landstingets logga, men här får frågan i stället en inre lösning. Hurdana fakta än ser ut bestämmer Ida att David är hennes pappa, för det är han som förtjänar att vara det. Det är en bok om mognad, växande och förstånd, om vuxnas begränsningar och ungdomars klokhet.
Susanne Holmlund, Sundsvalls Tidning
Starkt om 14-åriga flickor i kris. I de omvälvande tonåren, när många känner sig främmande i sin familj och tvivlar på allt och alla, tvivlar också många på sitt ursprung. Kring den här känslan bygger Åsa Anderberg Strollo sin berättelse. Hon gör det effektivt och med stor känsla för tonårstidens avgrunder och kast. Med febrig intensitet slängs Ida in i tankebanor och tillstånd hon aldrig snuddat vid.
Ulla Wentzel, Värmlands Folkblad
Augustprisbelönade Åsa Anderberg Strollos senaste bok är en historia som knyter an till både det storpolitiska och det mest privata. För unga tonåringar.
Emma Leijnse, Sydsvenskan
Åsa Anderberg Strollo är en mycket skicklig berättare.
SvD
Idas jakt på sanningen är oerhört spännande och ger dessutom en intressant tankeställare: Hur viktiga är blodsband - egentligen?
Sofia Schöön, GLÖD
Blod - Åsa Anderberg Strollo
Alfabeta förlag
ISBN: 9150111043
"Jag tyckte du var superduktig, pedagogisk och skicklig som kunde hålla två klocktimmar levande och engagerande föreläsning för 110 nior med ett förstklassigt innehåll på topp hela tiden. För det kunde du! Inga svackor! Väckte frågor! Höll intresset uppe! Här fanns flera som kunde ha utmärkt sig på negativa sätt, men de gillade detta - jag har frågat! STORT TACK!"
Gunnel Oldbring, rektor på Thunmansskolan, Knivsta
"Grattis till de skolor som har kvar att lyssna på Dig!
Du var lättlyssnad och hade alla de pedagogiska verktygen. Balansen mellan känsla och tanke var avvägd, och Din övertygelse att Du hade ett viktigt budskap att förmedla låg som en undertext som förstärkte utan att vi tänkte så mycket på det. Antar att en professionell föreläsningsrecensent skulle kalla det att Du hittat rätt ton. Det kändes förresten som om eleverna hade kunnat fråga precis vad som helst och Du hade hittat det i sammanhanget rätta svaret."
Gunilla Stenkula, rektor på Martin Koch-gymnasiet i Hedemora
"Vilken bra föreläsning det blev med Åsa Anderberg Strollo!"
elev på LUF, Lunds Författarskola
Som författare är det fantastiskt roligt att komma ut på bibliotek, i skolor, på festivaler och skrivarkurser och prata med läsare och nyfikna. Jag berättar om mina böcker och skrivande för att skapa läslust, mod och hopp hos andra berättare.
Jag brukar uppmuntra till envishet, vi förändrar ju livet och världen genom att våga tro på våra egna idéer och drömmar ? även när kanske ingen annan gör det. Ibland pratar jag om unga människors utsatthet och Barnkonventionen, ibland om konsten att snickra ihop spännande historier och om jag pratar om det sistnämnda gör vi ofta en skrivövning som befäster kunskaperna. Jag är utbildad manusförfattare och arbetar mycket med struktur och dramaturgi när jag själv skriver, men jag är också en praktiker vilket betyder att om jag pratar om klassisk dramaturgi så gör jag inte det på det teoretiska sätt som Aristoteles kanske skulle göra. Ofta stannar jag kvar en stund efter den öppna frågestunden, så att också de tysta, blyga vågar fråga och få svar på sina tankar.
Sedan ett par år tillbaka deltar jag i Författarcentrum Öst satsning Läsning Pågår. Har du inte möjlighet att boka mig genom denna satsning är du välkommen att maila till mig direkt via länken nedan.
{ OM ÅSA
Åsa Anderberg Strollo är född 1973 i Bjärred utanför Lund och bor idag på Södermalm i Stockholm tillsammans med man och barn. Hon skriver manus för film och tv, krönikor och noveller för tidningar och har tidigare utkommit med Blod (Alfabeta, 2009) samt debuten Bryta om (Alfabeta, 2007) som nominerades till både Augustpriset och Slangbellan, och vann Stora Läsarpriset. Hösten 2010 skrev hon teaterföreställningen Det tar tid att bli ung som spelas av Molière Ensemblen i projektet De osynliga barnen. I nuläget har den setts av ca 4000 högstadieelever i Stockholm och nya föreställningar bokas. Hon deltar även i Kulturförvaltningens / Författarcentrum Öst projekt Läsning Pågår.
Åsa Anderberg Strollo är författare och dramatiker men har också undervisat i serieteckning, jobbat på reklambyrå, sålt färg, kört svarttaxi och bundit gravkransar.
Jag har jämt vetat att jag vill skriva. På många sätt är det skönt, men dagar då det går trögt känns det läskigt, för jag kan och vill inte försörja mig på annat. Självklart har jag ändå haft andra jobb (jag har bl a undervisat i serieteckning, jobbat på reklambyrå, café, sålt färg, kört svarttaxi och bundit gravkransar) men mitt eget skrivande har alltid varit det viktigaste. Som femåring skrev jag hellre än bra, men på vägen har jag lärt mig (blivit bättre i alla fall) på att ta kritik och plockat upp ett och annat skrivtips. Självdisciplin och envishet är två egenskaper som jag har nytta av - det hjälper mig att iscensätta idéer jag får och att fortsätta tro på dem (även då jag är den enda som gör det).
Jag började skriva på pappas skrivmaskin när jag var fjorton, och min första novell publicerades i en tidning något år senare. Jag skriver fortfarande noveller som brödjobb, jag gillar att varva korta projekt med långa. Ett par år skrev jag mest film- och tevemanus, och jag tänker fortfarande i bilder, scener, dramatiska vändpunkter och akter när jag strukturerar mina historier.
De senaste fem-sex vintrarna har vi av olika anledningar bott i Karnataka, Indien. Där, långt borta från vänner, svensk kultur och media får jag ro att skriva på längre projekt. Det är härligt men också slitigt. När jag skrivit klart boken Bryta om snubblade jag ut ur mitt arbetsrum och sa ”Aldrig mer! Det är för jobbigt att skriva böcker. Man blir knäpp.” Men nu, efter ännu en vinter har jag skrivit ihop en nytt manus som jag håller på att bearbeta, och i huvudet har jag en färdig story till min tredje och en vag idé till en fjärde bok…
Så gör lite plats i bokhyllan – här kommer jag!
är du ung och vill göra ett författarporträtt i skolan? Maila mig för mer material!
Av en slump, på sin mammas skrivbord, råkar Ida hitta ett brev skrivet till hennes mamma. Det är från Manne, en man som mamman var tillsammans med för femton år sedan. Han undrar om det inte kan vara så att det faktiskt är han som är pappa till Ida.??Min andra roman är ett drama om en vanlig familj vars grundpelare plötsligt rycks undan. Det är också en roman om svårigheterna i att hantera känslomässiga problem, och om att bli vuxen, att förstå att ens föräldrar också bara är människor.
Blod är en kärlekshistoria och en hyllning till min pappa. Kärleken mellan far och dotter som skakas om ordentligt, ifrågasätts - och växer till något starkare. Det är en historia om relationer och om livet, som ju ofta handlar om att resa sig efter att man fallit omkull. Om att försonas, reda ut missförstånd och inte minst hitta sina egna, nya sanningar. Jag tycker att de funderingar som bokens Ida har kring föräldraskap och papparollen är angelägna i en tid när kärnfamiljen inte är normen. Boken heter Blod och diskuterar värdet av blodsband - personligen tror jag vi vinner på att sätta fokus på alla de relationer som finns runt oss.
